Krönika: Matlagning som kärlekshandling
Fönstret står öppet och gardinen blåser i vinden. Från förskolan utanför hörs barnrop och lek. Det är en tidig morgon i Stockholm och jag vaknar i en annan säng än min egna. Rören i väggen låter annorlunda här. Grannarna går omkring på ett annat sätt. Jag reser mig och går till köket. Kaffemaskinen är igång och på spisen kokar två ägg. Min kompis skär upp tomater och gurka. Jag är på besök hos henne och detta är hennes kärleksspråk. Att bjuda på mat.
Det finns böcker skrivna om att det är bättre för hälsan att äta med andra människor. Men jag tror att bjuda på mat kan handla om något mer än att man vill ha sällskap. Att gå igenom ritualen av att planera vad man vill bjuda på, veta vad ens vänner gillar att äta och dricka, dammsuga lägenheten, köpa snittblommor att ställa på bordet och ställa in det som tar lång tid i ugnen. Tända ljus, något att dricka medan maten lagas, samtal vid matbordet. Ett kortspel, plocka av bordet, be om ett sms när de kommit hem. Disken som ska diskas. Tystnaden som kommer, men inte en jobbig sådan utan känslan som gästerna tog med sig, stannar kvar. Att få visa vad andra betyder för en, men också ge sitt eget hem kärlek och kanske framförallt ens kök. Låta det skina, stå i centrum och göra det som köket är bäst på – föra människor samman.
Under tiden som jag är hos min vän bjuder hon på fler frukostar och lagar sommarrullar en dag till lunch. Hon har marinerat räkor och lax, skurit morötter och gurka till julienne och kokat glasnudlar. Hon gör eget jordnötssmör som hon har soja, risvinsvinäger och socker i som blir en jordnötssås. Det smakar fräscht men också djupt av umami när man doppar rullen i såsen. Jag frågar henne vad det är med bjudandet av mat som hon gillar. För henne är det en handling som visar kärlek och uppskattning, något som behövs när orden inte räcker till. Att någon gillar hennes mat känns speciellt när det är så nödvändigt för oss.
Jag tror det är vad kärnan av att bjuda någon på mat är. Mat är en stor del av livet och att förse nära och kära med det är en form av omsorg. Såklart kan den handlingen vara mer nödvändig än lustfylld, som att laga middag en vardag efter en arbetsdag. Men att också få göra det bara för att det är roligt och ett sätt att visa kärlek på. Passa på att äta något lite mer speciellt som tar lite längre tid, för att man vet att man är fler som kommer njuta av det. Att vara okej med att något man lagt tid och energi på kommer försvinna men att det är det som gör att man njuter.
På tåget tillbaka till Göteborg tar jag upp mitt mellanmål som min kompis har packat. Någon sommarrulle har blivit över och hon har packat in den i aluminiumfolie så att jag kan äta den som en burrito. Det kommer dröja innan jag träffar henne igen, men när jag håller i maten hon lagat så känns det inte som att vi ännu sagt hejdå.